Något band behövde aldrig klippas. Däremot bjöds på tårta och kafélokalen var välfylld med medlemmar från Filadelfiakyrkan, representanter från pingströrelsen och det fastighetsbolag som har ansvarat för renoveringen samt förstås anställda och elever från Kaggeholm.
– Vi är otroligt glada över att ha kommit på plats i våra nya lokaler, sa rektor Clas Newman.
Därefter radade han upp argumenten till varför det känns så bra.
– Vi tycker nu att vi har kommit in i inspirerande lokaler som lockar till kreativt tänkande och att skapa levande kultur. Vi har moderna, uppkopplade, välutrustade lokaler som möjliggör skapande och kommunikation.
– Vi har varma och ombonade lokaler som inbjuder till gemenskap och till att växa tillsammans och vi har centralt belägna lokaler – det är nytt för oss – som möjliggör berikande utbyte med samverkanspartner och med andra samhällsaktörer.
Fler tal och musik
Kvällen fortsatte sedan med ännu fler tal där personer hyllades och tackades för sina insatser. En handfull tidigare Kaggeholmselever underhöll också med musik innan kvällen avslutades med en rundvandring i lokalerna.
En i vimlet, och som blev intervjuad på scen, var Ludvig Elverskog från Örebro som går andra året på musiklinjen och som är elevrådsordförande. Han hann även svara på några frågor från Dagen.
Hur känns de nya lokalerna och vad är den största skillnaden mot de gamla lokalerna?
– Det är väldigt fräscht, det är fina lokaler. Men den största skillnaden är att vi inte har något internat längre, det är ju en dagfolkhögskola nu. Det blir liksom "hej då" efter skolan.
Är det på både gott och ont?
– Det är det. Man upplever att det blir seriösare när vi väl är i skolan. Men man missar ju lite av det sköna hänget som vi hade tidigare.
Har du lärt dig att hitta i de nya lokalerna?
– Vi håller för det mesta till högst upp och sedan har vi övningsrum nere i källaren. Det var lite omständigt i början, men nu är det lätt att hitta.
Vad säger de andra eleverna om flytten?
– Många ser det positivt. Den lilla nackdelen är det här med att man saknar hänget, men det blir ju samtidigt lite mer speciellt när vi väl gör någonting tillsammans.
