Pandemin har slagit hårt mot en redan utsatt grupp — de hemlösa. Vinterkylan gör tillvaron ännu mer komplicerad.
Sverige — Inne på Stockholms stadsmissions Bocenter är det varmt. Hemlöse Jens är ofta här redan när dagverksamhet öppnar klockan 8, äter frukost och lunch innan han rör sig vidare mot en kvällsöppen verksamhet som stänger klockan 20. Vintertid består livet av tolv timmars värme per dag. Och tolv timmars kyla.
- På natten löser jag värmen genom att sätta mig på pendeltåget eller Uppsalabussen. Valmöjligheterna är inte så stora på vintern. Som max blir det två timmars sammanhängande sömn så man är konstant hängig, säger Jens.
Viruset tycker han sig inte ha märkt så mycket av. Det har däremot Stockholms stadsmission. Trycket på verksamheterna har ökat och nyinskrivningarna har blivit fler.
[ Hemlösa först att besöka Filadelfiakyrkans nya lokaler ]
Virus och vinter
I Malmö bedriver Svenska kyrkan i samarbete med andra ideella organisationer verksamheter för stadens hemlösa. Diakonen Ninni Smedberg poängterar att det “alltid är skitjobbigt” att vara hemlös, men tillägger att minusgrader och pandemi är en olycklig kombination.
- De blir ju dubbelt straffade. Myndigheterna säger stanna hemma, men de har ju inget hem att gå till. Det blir ju extra problematiskt om det svinkallt och man aldrig får vila för kroppen.
I Göteborg har Patrick Hansén, verksamhetschef för hemlöshet på Räddningsmissionen, samma uppfattning om utmaningarna.
- Det finns en oro hos alla aktörer som jobbar med frågan: Kommer vi att lösa det? Det härbärge jag ansvarar för öppnar exempelvis upp extra platser. Kylan är ju livsfarlig för människor. Vi ser att många behöver ta igen sig i våra kaféer, för att de har vandrat hela natten och inte har haft någonstans att ta vägen, säger han.
- När kylan slår till blir det så oerhört synligt. Det är då vi kommer ihåg människorna. Men de hemlösa påverkas 365 dagar om året, säger han.
[ Allt fler hungrar i krisen – hjälporganisationerna växlar upp ]
