Hur många icke-vita deltar i församlingens verksamhet?
Det är en fråga som Pingst nu ställer till sina församlingar.
– Jag kan förstå om det provocerar, men syftet är inte att göra skillnad på människor, säger Johannes Magnusson, verksamhetsledare på Pingst Utbildning.
Många frikyrkor har det senaste decenniet omformats i grunden och blivit allt mer mångkulturella. Så hur ser sammansättningen ut i en genomsnittlig församling i dag?
Det vill Pingst ta reda på genom att skicka ut en enkät till sina församlingar, i syfte att bli bättre på att ta vara på mångfalden – inte minst på ledningsnivå – i de olika verksamheterna.
[ Jacob Andelius: Hämnd är fel svar på rasism ]
Vit och icke-vit
Samtidigt använder enkäten ett språkbruk som kan få en och annan att höja på ögonbrynen. Fokus ligger nämligen inte på nationellt ursprung, utan på hudfärgen som sådan. I enkäten använder man begreppen “synlig majoritet, vit” och “synlig majoritet, icke-vit” för att kartlägga besökarna.
Varför frågar ni om människors hudfärg?
– Man kan alltid fundera på vilken formulering som är bäst. Vad man än använder har det sina brister. Ibland vet inte den som ska svara exakt om en person kommer från Eritrea, Somalia eller Etiopien. Då underlättar våra formuleringar för den som ska fylla i enkäten, säger Johannes Magnusson.
En icke-vit definieras vidare som: “personer som inte tillhör majoritetssamhället och som inte passerar som ‘svensk’ i allmänhetens ögon”. En vit person definieras som någon som “oftast har fysiska drag som kopplas till Skandinavien eller Europa”.
Ser du någon risk att sådana här beskrivningar underblåser rasism?
– Det finns alltid en risk att saker feltolkas, men jag tror att de allra flesta förstår intentionen när formuleringen sätts i sitt sammanhang.
Känslig fråga
Han är medveten om att benämning av hudfärger är en mycket känslig fråga i Sverige. I USA används till exempel ordet “ras” i det offentliga samtalet på ett sätt som är helt främmande i Sverige.
– Jag tror att frågan om hudfärg är mest känsligt för oss som tillhör majoriteten. Idealet är att vara “färgblind” för att inte göra skillnad på människor. Det låter fint, men blir lite av en björntjänst eftersom man då inte tar andra människors upplevelser på allvar.
[ Gustav Fridolin: Lär av Sveriges historia av rasism och slaveri ]
Intryck från Länsstyrelsen
Han påpekar också att de tagit intryck av liknande enkäter gjorda av myndigheter och kommuner. I rapporten “Vidga normen” från Länsstyrelsen i Stockholm används till exempel begreppen “icke-vit” och “synliga majoriteter”, precis som Pingst också gör.
– Min erfarenhet är att de som har en annan hudfärg och möter diskriminering i livet, de önskar att vi vågar prata om detta mer. Men i vår önskan att inte göra någon skillnad, sopar vi också problemen under bordet.
“Inget utbrett problem”
Den som gått söndagsskola i rörelsen minns säkert sången “Jesus älskar alla barnen” med textraden: “Röd och gul och vit och svart, gör detsamma har han sagt”. Johannes Magnusson tror, med tanke på rörelsens historia, inte att rasism och diskriminering utifrån nationalitet är något utbrett problem inom den svenska pingströrelsen.
– Min önskan är att språkbruket inte ska ta fokus från det som är enkätens och hela arbetets poäng, nämligen att pingströrelsen ännu mer ska likna det himmelska visionen om människor av alla stammar och språk och länder och folk.
[ "Läxa inte upp historien – lär av den i stället" ]
---
Fakta: Enkäten
- I enkäten ombeds församlingsledarna i de olika pingstförsamlingarna att uppskatta hur många procent som har utländsk bakgrund, i kategorierna vit och icke-vit.
- Definitionen av vit beskrivs som personer som “oftast har fysiska drag som kopplas till Skandinavien eller Europa”.
- Definitionen av icke-vit anges som “personer som inte tillhör majoritetssamhället och som inte passerar som ‘svensk’ i allmänhetens ögon.
---
