Frestelsen till “tok-karismatik” är betydligt mindre än frestelsen till “tokintellektualism” i pingströrelsen i dag. Det säger Daniel Alm som har drivit en tydlig karismatisk linje sedan han blev föreståndare för Pingst FFS.
– Vi har något att återupptäcka med tungotalet, säger han.
Daniel Alm ger socialantropologen Émir Mahieddin delvis rätt kring att tungotalet har tonats ned i de svenska pingstförsamlingarna, och att det i någon mening är ett uttryck för sekulariseringen. Han berättar att han till Pingsts styrelse inför att han tillträdde 2016 gjorde det till något av en programförklaring att han kommer att driva en karismatisk linje och att han ser vad han kallar “igengrävda brunnar” som åter behöver ösas upp inom pingströrelsen.
– Jag sörjer lite över att det ibland har blivit lättare för en pingstvän att sitta hemma och dricka vin och jubla över en hockeymatch på lördagskvällarna än att låta sig uppfyllas och berusas av Anden och jubla i gudstjänsten, säger han.
Jag talar ytterst sällan i tungor i mikrofonen, men däremot ber jag i tungor om du skulle stå bredvid mig
— Daniel Alm
Längtan efter mer av Anden
– I någon mån har de här brunnarna slammats igen av missbruk av de karismatiska gåvorna och ibland av att de har raljerats med och hånats. Men jag tror samtidigt att dit där det finns vatten att dricka, och där det här fungerar på ett sunt sätt, dit kommer människor.
[ Teolog: Naturligt att pingstvänner inte vill sticka ut med sin andlighet ]
Daniel Alm menar att det finns en diskussion att föra i församlingsledningarna hur en varm karismatik kan ta sig uttryck bland annat i gudstjänstrummet – och hur det går att hitta former för det. Här behövs också ideella församlingsledare som i högre grad än i nuläget är bärare av “hantverket” i rummet, säger han.
Sällan tungotal i mikrofonen
– Jag vill leda människor till Andens dop i den positiva myllan. Men samtidigt måste det naturligtvis finnas en ordning. Jag talar ytterst sällan i tungor i mikrofonen, men däremot ber jag i tungor om du skulle stå bredvid mig, det tillhör lovprisningen.
– Vi behöver komma bort från en del av estradkristendomen, men hitta hur vi betjänar och hjälper varandra i rummet. Människor längtar, och behöver få ta emot förbön, men däremot blir detta inte alltid lika bra på bild när gudstjänstlivet allt mer också medialiserias.
[ Dokument: Nu talas i tungor inom alla samfund ]
Kristendom är också kraft
De karismatiska gåvorna behöver paras ihop med karaktär och ett ledaransvar, menar han. Pingströrelsen har tagit fram ett manifest för sund karismatik för att skapa trygghet. Daniel Alm, som har skrivit boken “Tungotal, tänkande, tjänande” menar att det största missbruket är att inte använda de andliga gåvorna alls.
– Tok-karismatik är naturligtvis ett dike. Men det andra är tokintellektualism. Och det är den stora frestelsen i dag. Högmodet, där vi förpassar bort det mirakulösa – och Gud bara blir en tankefigur och terapeutisk. Men kristendom är också kraft, under och tecken och förbön för sjuka, säger Daniel Alm.
[ Fredrik Wenell: Frikyrkan behöver en andlighet som varken är hemlig eller skamlig ]
