Ande-lyssnar-kvällar, stilla personlig förbön och lovsångsledare som förmedlar en hälsning från Herren. Men rädsla kan också göra det tyst och blygt kring tungotal i församlingen. Det är några exempel från pingstförsamlingar i Helsingborg, Söderhamn och Nora när Dagen lyssnar runt.
Tungotal och profetiska budskap märks på ett annat sätt nu, än tidigare i gudstjänsterna i Norrtullkyrkan i Söderhamn, dit många som är nyfikna eller på väg in i tron brukar komma. Församlingen bjuder alltid in till förbön i gudstjänsten – och i Alpha-gruppen ordnas alltid en viktig och efterlängtad “helig Ande-helg”.
Camilla Brolin, pastor och föreståndare i Norrtullkyrkan, är det som berättar. Å ena sidan stämmer även hennes församling in på att det karismatiska inte märks av lika mycket som historiskt i pingströrelsens gudstjänster. Åtminstone inte med högröstade profetior inledda med “Så säger Herren”, eller med tydligt uttalat tungotal.
Annorlunda praktik
Å andra sidan beskriver hon hur talet om den helige Ande är högst levande i församlingen. Hur man ofta ber i tungor på mindre samlingar som bönemöten och styrelsemöten. Men att livet i den helige Ande också finns med i gudstjänsterna fast kanske i en lite annorlunda form.
– Det kan vara våra lovsångare, eller de i det andliga ledarskapet, som säger att de har ett budskap som de upplever är från Herren, och som får prövas. Profetiska budskap kan naturligtvis också finnas i predikan där vi har bett och förberett oss, säger Camilla Brolin.
– Vi säger ofta att Guds Ande har varit med och förberett, så det är inte konstigt om bibelordet träffar dig i hjärtat. I eftermötet på gudstjänsten inbjuder vi alltid in till förbön och ofta till att bli uppfylld av den helige Ande. Så det är något naturligt.
– Jag brukar också förklara att om ni står och ber, och hör att någon talar på ett konstigt språk i bänken intill i gudstjänsten, så är det ett bönespråk från Anden och något som bygger upp, säger Camilla Brolin.
Tungotalet överbetonat
Anna Lennartsson, pastor och föreståndare i Bergslagskyrkan i Nora, tycker att det tidigare har varit väldigt mycket fokus på tungotalet i pingströrelsen. Hon skulle vilja lyfta talet om Anden till att också handla om andra gåvor som bön för sjuka, uppmuntran och profetia med mera.
[ Daniel Alm: Största missbruket är att inte använda de andliga gåvorna alls ]
Att det ibland varit osunt har gjort en del rädda, och man blir tyst och blyg helt enkelt, tror Anna Lennartsson, som dock gärna skulle se lite mer av fri bön, även om det redan finns till viss del. Samtalet pågår mellan församlingarna, exempelvis vid volontärsamlingen Pingst ledare nyligen.
– Jag hörde om en församling som hade funderat på att ha tio minuters karismatikavdelning i sin gudstjänst – en ruta där det är fritt. Jag tror vi behöver forma gudstjänsterna så människor vet i förväg hur det ser ut, säger hon.
[ "Svenska pingstkyrkor har smittats av avkristningen" ]
Anden mer i det stilla
Elloise Nordkvist, pastor och föreståndare i Helsingborgs pingstförsamling, känner också igen sig i frånvaron av bönebrus och tungotal i gudstjänsterna, och tror att en del har känt sig obekväma inför det som har upplevts som “okontrollerbart”.
– Men vi längtar efter mer av karismatik – och jobbar för att ha fler tillfällen till det.
Hon berättar att församlingen har haft vad man kalla “Ande-lyssnar-kvällar”, för att lyssna in vad Gud vill säga, och öva på att vara lyssnande. Elloise Nordkvist har också samlat en grupp människor som har profetisk finkänslighet för att uppmuntra varandra och lyssna in och försöker föra samtal om människors gåvor i livet.
– Det jag ser mest av hos oss är när någon vid ett förbönstillfälle säger att jag tror att Gud vill säga det här. Och så låter man den som är mottagare få välja om han eller hon vill ta till sig eller inte. Det är inte så stormigt eller högljutt, utan mer stilla, säger Elloise Nordkvist.
[ Plats för karismatik saknas i pingstkyrkors gudstjänster ]
