Inför klimatmötet Stockholm +50 har Svenska kyrkan tillsammans med 200 trossamfund slagit fast att miljöbrott – ekocid – ska erkännas som brott.
– Det är viktigt, eftersom brott av denna karaktär påverkar framtida generationer, och arter som trängs undan eller utrotas, säger Stockholmbiskopen Andreas Holmberg.
Redan i höstas uttalade sig de svenska biskoparna om att ekocid ska bli ett internationellt erkänt brott enligt Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen. Katolska kyrkan och en rad länder liksom EU-parlamentet menar att detta är ett viktigt steg i klimatarbetet.
– Det finns en bred interreligiös uppslutning runt att ekocid ska erkännas som ett brott enligt Romstadgan. Detta är ett viktigt steg, eftersom än så länge kan företag och stater ostraffat fortsätta med sin miljöförstöring, säger Andreas Holmberg till Dagen.
– Det här rör ju inga småsaker som att slänga tuggummi på marken, utan det handlar om långsiktig förstörelse.
Ska kunna dömas i Haag
I dag finns en internationellt framtagen definition av vad ekocid är och vad som därför kan räknas in som ett så allvarligt brott. Ekocid ska, enligt de som vill se denna kriminalisering av miljöförstörelse, kunna dömas av FN-domstolen i Haag på samma vis som bland annat krigsbrott och folkmord.
Men det finns också kritik mot att göra miljökampen allt mer juridisk. Klimat- och miljöminister Annika Strandhäll, som nyligen fick en kravlista från unga klimataktivister som vill stämma svenska staten, sa i en intervju i Agenda i söndags att kampen för klimatet ska föras politiskt och inte i domstolar.
Hur ser du på denna kritik?
– Det är en vanlig invändning. Men det är bråttom nu. Politiken har än så länge misslyckats på det här området. Det beror på att politiker är rädda att inte bli omvalda. Därför vågar de inte fatta tillräckligt modiga beslut. Politiken har visat sig otillräcklig, och då behövs det även juridik, säger Andreas Holmberg.
Det kan till och med vara så, menar han, att tilltron till demokratin riskerar att undermineras om våra folkvalda inte förmår fatta tillräckligt modiga beslut.
Rörelsen för att erkänna ekocid som ett brott är en rörelse underifrån, menar Andreas Holmberg.
– Det finns en enorm kraft bland troende människor runt om i världen. De säger: ‘snälla gör det till ett brott att syssla med storskalig miljöförstöring´.
Interreligiöst uttalande
Många kyrkor och även andra samfund har nu ställt sig bakom kraven att erkänna ekocid som ett brott, och inför klimatmötet denna veckan har ett interreligiöst uttalande skrivits och undertecknats av företrädare för över 200 samfund och religiösa organisationer.
[ Vi är inte i närheten av att vara så oroliga för klimatet som vi borde vara ]
Vad hoppas du att klimatmötet ska leda till?
– Jag hoppas på två saker. Att trossamfunden ska kunna trycka på när det gäller ekocid, att det ska få effekt så att beslutsfattarna anammar det och bollarna kan börja rulla.
– Sedan hoppas jag att man ger trossamfunden en plats vid bordet i framtida klimatarbete. Jag tror att det finns en gryende insikt att om vi ska klara av detta måste vi ha trossamfunden med oss. Samfunden finns längst ut i kapillärerna i samhället och har ett stort förtroende hos människor. I arbetet krävs också klimaträttvisa, och trossamfunden behövs i detta arbete. Därför måste få en plats vid bordet.
[ Gud driver på Kyrkan om klimatet ]
Deltar i panelsamtal
Andreas Holmberg kommer själv att vara med på klimatmötet och delta i panelsamtal och symposier. Med finns också många andra kyrkor och kristna organisationer.
Vad säger du till de som tycker att kyrkan – och inte minst Svenska kyrkan – har blivit för politisk?
– Kristen tro får politiska konsekvenser. Kärleken och förundran över Guds skapelse är väl förankrat i Bibeln, inte minst i Gamla testamentet. Där framställs världen som en levande organism: floderna jublar, träden klappar i händerna. Vi har detta i vår heliga skrift. Det är inget opportunt att vi på detta sätt återupptäcker Guds kärlek till sin skapelse och till våra medvarelser.
[ Klimatkrisen behöver komma ner på jorden ]
Han menar att bland kyrkans viktiga bidrag i klimatarbetet finns att vara med och skapa viktiga nya berättelser om vad ett gott liv kan vara – något som är nödvändigt i en värld som skenar åt fel håll.
Behövs nya berättelser
– Trots att vi här i Sverige lever i ett av världens bästa länder vad gäller standard, lever allt fler med psykisk ohälsa. Det visar att något är fel. Vi har ett samhälle som har kört fast med nuvarande paradigm av individualism och konsumism. Vi behöver nya berättelser om vad ett gott liv kan vara, vad lycka och mening är.
[ Hög tid att klimatet blir en hjärtefråga för kristna ]
Kyrkan är bra på att föra fram dessa nya berättelser, säger han.
– Det finns forskning som visar att det inte är fakta i form av staplar och diagram om hur illa det är ställt som får människor i rörelse, utan just nya berättelser om vad som är ett bra liv.
Kyrkan kan ge ljus
Kyrkan har också, betonar han, en vana av att i riter och symboler kunna uttrycka både det som gått förlorat och det som vi hoppas på. Nu på onsdag kommer Svenska kyrkan till exempel att i en bred ekumenisk gudstjänst uttrycka sorgen över förlorade arter.
– I dag känner många människor frustration och vrede. Det är ofta förbjudna känslor. Men vi måste ge dessa känslor rum och rituellt uttryck. Där hämtar vi kraft att förändra. Kyrkan kan bidra med att skapa rum och riter för dessa känslor. Sedan gäller det att kavla upp ärmarna och jobba vidare.
– Det är också en viktig uppgift för kyrkan att vara ljus- och hoppbärare åt människor. Vi får inte tappa hoppet, för när människor gör det är vi illa ute.
---
Fakta: Sverige värd för mötet
- På torsdag och fredag denna veckan står Sverige tillsammans med Kenya värd för en FN-konferens om miljöfrågor. “Stockholm +50″ ska högtidlighålla 50-årsjubileet av den första FN-konferensen i Stockholm 1972, som Olof Palme var initiativtagare till.
- Regeringen skriver på sin hemsida att ambitionen med årets möte är både att fira jubileet och att “bidra till att öka takten i omställningen mot hållbara och gröna samhällen, fler jobb och en miljö i balans för alla, där ingen lämnas utanför”.
---
