Musikern Simon Ådahl minns med skräckblandad förtjusning en spelning som blev väldigt blöt.
I början på 1980-talet befinner sig Simon Ådahl på en kristen konferens utanför Viebäcks folkhögskola. Han sitter i en stor tältsalong och väntar på att få gå upp på scenen och spela med sitt band Edin-Ådahl. Bredvid är brorsan Frank och bandmedlemmarna Lasse och Bertil, samt pastor Bo Hörnberg. Utanför dundrar åskan och regnet öser ner.
– Vattnet samlades i små sjöar på tälttaket. Största sjön bildades precis ovanför scenen. Just när vi ska gå upp brister tältduken. Det lät pang och sedan var det vatten över hela estraden.
Han skrattar åt minnet men minns samtidigt att det inte var så muntert.
– Ljudanläggningen dog och mikrofonerna fungerade inte. Men “the show must go on”. Vi stod där och sjöng och skrek för att höras.
Spelningen blev en ekonomisk förlust för bandet.
– Men publiken hade roligt. “Särlaregnet” föll, om än väl mycket. Det är ett sommarminne jag aldrig glömmer.
