Hans Weichbrodt, inspiratör inom Oasrörelsen, har gått mycket i fjällen. Men sommarens vandring till Kebnekaises sydtopp blev både svårare och mer minnesvärd än de andra.
Fyra timmar tog det för Hans Weichbrodt att tillsammans med sonen Jonathan ta sig från fjällstationen upp på Sveriges högsta fjäll, drygt 2 000 meter över havet.
– Det är bland det vackraste jag varit med om, att stå där uppe på toppen, säger han till Dagen.
– På slutet går man som på en vit våg av snö, och står till slut på en kam av snö. Hänförande men också hisnande, eftersom det stupar rätt brant ned.
Den enda andra person som var där samtidigt visade sig vara en troende kristen från Nordirland.
– Vi fick ett jättefint samtal. Sen bad vi och välsignade landet där uppifrån.
Vandringen var fysiskt utmanande. Men strax före den värsta stigningen kände Hans Weichbrodt att den tunga ryggsäcken lyftes av honom.
– Min son hade tagit den och sprang i förväg med båda ryggsäckar, som en vessla. Det var en fantastisk känsla att någon lyfte min börda rent fysiskt.
[ Läs alla artiklar i serien Mitt sommarminne - kristna svenskar berättar ]
