Under somrarna på 1970- och 1980-talen flyttade frikyrkofolket ut sina gudstjänster till mötestält. Författaren och skribenten Birger Thureson minns hur väckelsemötena fylldes kväll efter kväll.
Birger Thureson har många idylliska sommarminnen från barndomen, men väljer att berätta om ett från sitt vuxna liv. Egentligen är det inte ett enskilt minne, utan ett lager av minnesbilder – bilder som doftar tältduk och klingar av sång och spel.
– Under 1970-talet och 1980-talet fanns ett återkommande inslag i det svenska landskapet: mötestälten. De dök upp som jättesvampar ur jorden längs landsvägarna. Hårda träbänkar. Doften av gräs. Sång och musik. Vittnesbörd och predikan.
Han minns tältmötena i Ystad med särskild värme. Dit åkte han flera somrar med familj och ett gäng kristna ungdomar som spelade och sjöng och berättade om sin tro.
– Kväll efter kväll fylldes tältet. Några a-lagare, som hjälpt till att resa tältet, fanns alltid med. En i det gänget tillät inte att ett väckelsemöte avslutades utan att vi sjungit ”Pärleporten”.
– Det är nog ett av mina finaste sommarminnen, säger han.
