På tisdagen började Azerbajdzjan beskjuta bergsenklaven Nagorno-Karabach, efter att under drygt nio månader ha skurit av vägen mellan Armenien och den till största delen armeniska, kristna, befolkningen. Kravet: att alla ”armeniska illegala militära enheter” ska avväpnas, och att den självutropade republiken Artsach ska upplösa sig själv.
- Hjälp oss, säger kristna Nanar till Dagen från staden Stepanakert.
Observatörer har i flera månader varnat för att Azerbajdzjan med sin blockad förbereder en fördrivning av den armeniska befolkningen i Nagorno-Karabach, där det numera råder brist på livsmedel, läkemedel och bränsle och stora delar av samhället inte längre fungerar. Först i måndags, dagen före attacken, tilläts hjälpsändningar från Armenien att passera Latjinkorridoren in i regionen.
Flera länder krävde ett omedelbart eldupphör sedan minst ett 30-tal personer dödats. Ett sådant utlystes också på onsdagen, under medling av de ryska fredsbevarande styrkorna i området, och samtal uppges kunna inledas på torsdag.
Azerbajdzjan hävdar att man började angripa militära posteringar sedan sex personer, bland dem fyra poliser, dödats av armeniska landminor på tisdagsmorgonen, rapporterar BBC. Bara Turkiet, som är Azerbajdzjans närmaste allierade, har ställt sig bakom den militära insatsen.
Nagorno-Karabach, vars armeniska namn är Artsach, ligger inom Azerbajdzjans formella gränser. Men dess cirka 120 000 invånare består nästan uteslutande av etniska armenier, som utropat republiken Artsach.
Tog skydd i kall källare
Under tisdagen kom rapporter om höga smällar i områdets största stad, Stepanakert, och företrädare för det lokala styrets väpnade styrkor uppgav på eftermiddagen att strider pågick “längs hela fronten”. Över 7 000 civila ska ha evakuerats från 16 samhällen, uppger TT.
Genom Armeniska apostoliska kyrkan i Stockholm får Dagen höra vittnesmålet från Nanar Grigoryan, en trebarnsmamma som befinner sig i Stepanakert.
Nanar Grigoryan, som har en kusin i Sverige, var hemma över lunchen när azeriska styrkor bombade bron nära deras hem på tisdagen. Nanars tre söner, som är mellan sju och elva år gamla, var i skolan när bombningarna började men lyckades ta sig hem.
– Nanar berättar att hon och pojkarna har tagit skydd i en kall och mörk källare i det våningshus där de bor. Det finns ingen el eller värme, det finns inget att äta eller dricka förutom det som Nanar lyckades få med sig i sin väska. Det finns inget att värma sig med, förklarar hon genom Isa-Lei Moberg, som är en av kyrkans representanter i Sverige.
– Barnen och hon själv hör vartenda larm som går och varje bomb som faller. Pojkarna är livrädda och skakar varje gång en bomb har fallit. David, som är nio år, gråter hela tiden och säger “mamma, jag vill inte dö”.
Enligt Nanar bombade azeriska styrkor Stepanakert kontinuerligt under natten och onsdagen, både bostadshus, sjukhus och ambulanser.
“Snälla, berätta för världen om vad som händer oss! Vi är så rädda, vi har förlorat så mycket, vi har bara Gud att förlita oss på”, säger Nanar Grigoryan genom Isa-Lei Moberg.
[ Kyrka manar till svensk bojkott av Azerbajdzjan efter blockaden av Nagorno-Karabach ]
Demonstrerade mot blockaden
Armeniska apostoliska kyrkan har drygt 6 400 medlemmar i Sverige och arrangerade tidigare i september en demonstration i Stockholm, med krav på att Azerbajdzjan stoppade sin blockad av Latjin-korridoren.
– Vi försöker just nu att lugna och skapa trygghet bland våra församlingsmedlemmar, bland annat genom att bjuda in till bön med våra präster. Många av våra medlemmar har vänner och släktingar i Artsach och har sett hur Azerbajdzjan i snart tio månader använt svält som ett sätt att trötta ut befolkningen, säger Isa-Lei Moberg.
– Det är väldigt många barn, kvinnor och äldre människor, eftersom alla männen är vid fronten. Hustrun till en av mina vänner födde i går natt, medan bomberna föll. Tack och lov mår de under omständigheterna bra.
Inom kyrkan finns dessutom en oro för vad som händer med de religiösa byggnader som hamnar i Azerbajdzjans händer. Enligt Isa-Lei Moberg finns uppgifter om att ett 1 600 år gammalt armeniskt kloster, Amaras, intogs av azeriska styrkor på tisdagen.
– Förutom att det är ett kloster och var en skola är det ett världskulturarv som inte går att hitta någon annanstans. Vi fruktar nu det värsta, att de ska demolera området och vanhelga det, säger hon.
Kyrkornas världsråd på plats
Just nu befinner sig en delegation från Kyrkornas världsråd i Armenien, dit de rest för att visa stöd för sin medlemskyrka, Armeniska apostoliska kyrkan, och för att skaffa sig bättre kunskap om läget.
– Just den dag då vi skulle åka till Latjinkorridoren och tala med människor där gick Azerbajdzjan till attack. Vi var på en bro, omkring 20 kilometer från Latjin, säger generalsekreterare Jerry Pillay till Dagen genom ett samtal över Zoom.
[ Kyrkoledare: Risk för folkmord i Nagorno-Karabach ]
– Vi kom hit för att ta del av människors erfarenheter, och det fick vi nu göra på ett konkret sätt. Vi kunde konstatera att korridoren var stängd och att människor inte kunde ta sig igenom.
I ett uttalande vädjar Kyrkornas världsråd om “att attackerna mot Stepanakert upphör, och att Azerbajdzjans regering inleder en äkta och meningsfull dialog med armenierna i Nagorno-Karabach/Artsach så att en rättvis och hållbar fred kan uppnås, i enlighet med internationell humanitär lag och mänskliga rättigheter”.
– Att parterna inte talar med varandra är en del av problemet, säger Jerry Pillay, och tillägger att delegationen fick kalla handen när den bad om ett möte med regeringsföreträdare från Azerbajdzjan.
– Krig slutar med fred, så varför inte påbörja det arbetet nu stället för senare, när förstörelsen är så mycket större? Det vi ska göra är att fortsätta att vädja om fred och rättvisa.
[ Felicia Ferreira: Målet – en total utplåning av alla armenier ]
Önskar krav på sanktioner
I Stockholm är Isa-Lei Moberg besviken över att Armenien, där Jerry Pillay just befinner sig, inte erkänt republiken Artsach och tagit tydligare ställning för de armenier som är omringade av Azerbajdzjans styrkor. Hon skulle vilja se ett tydligt utspel och krav på sanktioner från Kyrkornas världsråd.
– De måste vara en stark röst för oss kristna i världen, och kräva omedelbara sanktioner mot Azerbajdzjan, säger hon.
Jerry Pillay säger att Kyrkornas världsråd i princip är öppen för att stötta ett sådant politiskt förslag.
– Sanktioner är alltid en möjlighet i detta slags situationer, säger han.
– Men vårt första mål är att få till stånd en dialog om en fredlig lösning. Sedan kan man överväga andra möjligheter. En del länder sätter nu hård press på Azerbajdzjan för att få stopp på attackerna.
---
Fakta: Svårlöst konflikt
- Nagorno-Karabach är ett bergsområde i södra Kaukasien som ligger inom Azerbajdzjans gränser, med en i huvudsak armenisk, kristen, befolkning. Området har stått i centrum för en decennier lång territoriell konflikt mellan länderna och två krig har utkämpats om området.
- Området styrs av den självutnämnda republiken Artsach, som dock inte erkänts av något annat land.
- I augusti och september 2020 dödades tusentals stridande under sex veckor. Ryssland medlade då fram ett avtal om vapenvila, som innebar att Armenien fick avstå delar av territorier som de hade kontrollerat i årtionden, samtidigt som Ryssland satte in fredsbevarande styrkor som bemannar den fem kilometer breda Latjin-korridoren för att säkerställa fri passage mellan Armenien och Nagorno-Karabach.
- Sedan december förra året blockerar Azerbajdzjan Latjin-korridoren, som är den enda landförbindelsen mellan Nagorno-Karabach och Armenien, i strid med avtalet om vapenvila.
- De senaste månaderna har spänningarna ökat mellan ärkefienderna Armenien och Azerbajdzjan. Det har märkts i form av militär uppbyggnad och ömsesidiga beskyllningar om brott mot den vapenvila som förhandlades fram med rysk medling efter 2020.
---
