Rebellgruppen M23 är på väg att inta storstaden Bukavu i DR Kongo, där bland annat Panzisjukhuset ligger, ett sjukhus som byggts upp med stöd av svensk pingströrelse.
– Jag ber om ursäkt för skottlossningen, säger medarbetaren Roger Buhendwa på plats i Bukavu när Dagen når honom mitt i de pågående striderna. Han fruktar nu det värsta.
Han låter förhållandevis lugn till en början när han ska göra en lägesbeskrivning. Men en liten oro hörs i rösten när Roger Buhendwa plötsligt säger att han precis hörde skottlossning utanför huset. Några minuter snare går det också att höra ett smattrande ljud via telefonen.
Var det skottlossning?
– Ja.
Efter en kort paus hörs ljudet en gång till.
Roger Buhendwa höll precis på att berätta om sin rädsla för vad som ska hända med Panzisjukhuset som ligger i hans hemstad Bukavu, där striderna nu rasar. Men det blir så klart svårt att hålla fokus när han mitt i sin berättelse blir avbruten på det här sättet.
– Jag ber om ursäkt för skottlossningen, säger han.
Strax efteråt lägger vi på, där Roger Buhendwa senare skickar över några bilder från sitt hem, där han och familjen nu ligger lågt för att skydda sig mitt i oroligheterna.
Rebeller intar staden
Han befinner sig alltså i Bukavu, en miljonstad i östra delen av DR Kongo. Här i regionen har en lågintensiv konflikt pågått länge, men just nu har våldsamheterna exploderat. Det är rebellrörelsen M23 som lyckats avancera, först genom att inta storstaden Goma och nu står alltså Bukavu på tur. Flera medier har redan rapporterat att rebellerna intagit staden, men Roger Buhendwa som befinner sig mitt i händelserna centrum kan själv inte garantera att så är fallet.
Hur är situationen?
– I går lämnade armén staden, berättar han då Dagen når honom på lördag eftermiddag.
M23 ska först ha tagit kontroll över stadens flygplats, för att sedan ta sig in i staden, där de nu erövrar den bit för bit.
– Det var massor av skottlossning nära fängelset, när de befriade fångarna. Efter det startades plundringen av affärerna inne i de centrala delarna av staden.
Gott om vapen
Roger Buhendwa berättar samtidigt att militären, innan de lämnade staden vind för våg, delade ut vapen till unga pojkar. Så när det nu skjuts hejvilt runt knuten är det svårt för honom att veta vem det är, och i vilket syfte. Är det rebellerna som med våld avancerar, eller råder det allmän anarki på grund av ett överflöd av vapen?
– Vi kan inte gå ut, så vi vet inte vem som skjuter.
Själv stannar han alltså inne med sin familj för att vänta ut läget, tills oroligheterna går över. Ett troligt scenario är att det kommer att lugna ned sig efter att rebellerna officiellt deklarerat att de tagit över staden.
Expert på könsbaserat våld
Roger Buhendwa är PMU:s rådgivare och expert när det kommer till jämställdhet och könsbaserat våld i DR Kongo och han jobbar för Panzisjukhuset. Han bor cirka 500 meter från PMU:s kontor inne i Bukavu och Panzijukhuset ligger cirka sju kilometer från hans hem där han nu befinner sig. Sjukhuset har fått internationell berömmelse tack vare läkaren Denis Mukwege. År 2018 fick han Nobels fredspris för sin insats för kvinnor som drabbats av sexuellt våld i den pågående konflikten i östra DR Kongo.
Vad händer nu i Panzisjukhuset?
– Vi är rädda för vad som kan hända, svarar Roger Buhendwa.
Inte minst är oron stor eftersom sjukhusen blev bombade i staden Goma i samband med M23:s intåg i staden. Han berättar att även bebisar dog, på neonatalavdelningen, vid de striderna. Rädslan är alltså att rebellerna kan använda våld även vid Panzisjukhuset.
Men han hoppas och tror att de ändå ska respektera internationella lagar och normer, att hålla sjukvården utanför konflikten.
– Det finns 250 patienter där, så det är ett stort sjukhus, förklarar han.
– Jag hoppas verkligen att det inte blir plundrat.
Sjukhuset arbetar sedan länge med kvinnor som blivit våldtagna, och nu ser han risken för att det sexuella våldet ska explodera igen, då konflikten blossat upp så brutalt igen.
– Vi har hört att det varit skottlossning utanför militäranläggningen som ligger i närheten av sjukhuset, säger han.
Mineraler grunden
När Roger Buhendwa ska förklara vad kriget egentligen handlar om svarar han att det i grund och botten är ett krig om Kongos stora mineraltillgångar. Främst är det utvinningen av coltan som är viktig och som går att göra stora pengar på, då mineralen är en viktig komponent i modern elektronik.
– I själva verket är det blodsmineralerna som håller det här kriget i gång, säger han.
– Just nu är det här den värsta platsen att vara på. Jag, min fru och våra barn håller oss hemma. Men det känns som att våra liv är värdelösa just nu, det kan ta slut när som helst, allt det som jag jobbat för kan försvinna och gå upp i rök. Och jag förstår inte varför. Sedan finns det andra som just nu är utslängda på gatan, som möter en fruktansvärd situation, som är sjuka, som är hungriga...
Och våldtäkterna som han jobbat så hårt med att förebygga, ska de nu återigen börja användas som ett vapen i den pågående konflikten? Roger Buhendwa tar upp tråden och börjar återigen prata om Panzisjukhuset och hur olyckligt det är att striderna numera pågår strax utanför dess område.
Mer än så hinner han inte säga. För nu hörs skotten tydligt precis utanför huset, och intervjun avslutas på ett ganska abrupt sätt, där han och hans familj söker skydd undan oroligheterna.
[ Kyrkoledarna mötte rebelledarna i M23 - vill få stopp på våldet ]
