I en debattartikel i Svenska Dagbladet skriver de sju forskarna, som är verksamma vid Göteborgs universitet och Sahlgrenska universitetssjukhuset, att behandlingen genomförs “helt utan att det föreligger någonting som ens skulle kunna liknas vid rimligt underlag i fråga om vetenskap eller beprövad erfarenhet”. De konstaterar också att allt sker med “Socialstyrelsens goda minne”.
Enligt forskarna, med senior professor Christopher Gillberg i spetsen, är det oftast flickor i åldrarna 12–17 som genomgår behandlingen och forskarna menar att processen ofta inleds genom att flickorna, inte sällan "med stöd av skola, nätupprop eller olika påtryckningsgrupper", efterfrågar en utredning.
Om diagnosen könsdysfori bekräftas leder detta till hormonbehandlingar och "ingrepp som medför irreversibla förändringar i hjärnan och yttre och inre könsorgan".
Många ångrar sig
Forskarna konstaterar att antalet barn och unga som kontaktar vården för könsdysfori har ökat "lavinartat" sedan 2015. De ger ingen förklaring till utvecklingen, men skriver att många som står i kö för att påbörja en behandling ångrar sig och att även vissa personer som redan har genomgått behandlingen uttrycker ånger.
Enligt forskarna finns det samtidigt signaler som tyder på att många av de unga personerna som efterfrågar behandling "har autism, autismliknande tillstånd eller annan utvecklingsneurologisk problematik".
Vill forska - får inte anslag
Forskargruppen vid Sahlgrenska akademin har – utan framgång – ansökt om pengar från den statliga forskningsanslagsgivaren Forte för att studera om dessa behandlingar ger några positiva långtidsresultat.
Avslaget bekymrar Christopher Gillberg och de andra. I debattartikeln i Svenska Dagbladet ställer de flera frågor – bland annat undrar de vem som ligger bakom motståndet mot “rimlig objektiv forskning” samt varför könsdysfori “har kommit att sammanblandas med de viktiga rättighetsfrågor som drivs av hbtq-rörelsen”?
