Hon är ansvarig för vattnet till cirka 10 000 internflyktingar i två FN-startade tältläger utanför staden Kirkuk i norra Irak. Här finns fem djupa borrade hål i marken för att föra upp vatten till stora vattentankar på området, och vidare till de boende i lägret.
Vattnet används att dricka ur i kranar på området, men också till att tvätta kläder, laga mat i enkla kök eller i samband med besök på toaletterna som finns uppbyggda på området – med endast ett porslinshål i marken.
Ansvarar för det tekniska
Kristna brittiska hjälporganisationen Tearfund, där Shadan Noori Nader är anställd, har ansvar för det tekniska med att dra fram vattnet, underhålla rör och kranar, reparera toalettdörrar och kontrollera vattenkvaliteten med mera. Vidare för att dela ut hygienpaket och informera kvinnor och barn i tälten och i skolundervisningen om vikten av att vara noga med sin hygien.
– Utan vatten får vi framför allt törstiga människor. Sedan kommer sjukdomar och diarréer om du inte har vatten att tvätta dina händer med, och där vet vi att majoriteten dör om de inte behandlas. Hur ska du kunna tvätta kläderna, ta hand om hygienen eller laga mat om du inte har vatten? Det går inte, säger Shadan Noori Nader.
Hon tycker framför allt om att möta skolungdomar, med 40 elever i varje klass, och tala om vikten av att tvätta händerna ordentligt.
Kranar finns uppsatta
Medan vi pratar kommer kvinnor och en del barn – männen saknas – fram till kranarna som finns uppsatta runtomkring i tältlägret. Ofta går de 4-5 gånger varje dag och har med sig en hink för att ta hem vattnet till sitt tält, eller till de små kök som finns uppbyggda att laga mat i.
Beroende av bistånd
Internflyktingarna är beroende av olika utländska biståndsorganisationer, säger Ali Dawood Musa, som är ”mukhtar”, en sorts talsperson/”borgmästare” i en del av tältlägret. Han är glad för både mathjälp och hygienkit med tvål och schampo från olika hjälpande organisationer.
– Regeringen vill bara att vi ska rösta på dem och sedan lämnar de oss, säger han.
