Vart tog omvärlden vägen? Svenska biståndsaktörer lyfte under våren fram att det saknas en rejäl debatt i frågor som berör utvecklingen i omvärlden i årets valrörelse. Något större gehör har de inte fått för sitt valmanifest som de försöker sprida under rubriken #hjärtavärlden. Frågan är vad det är som skulle få biståndsdebatten att tända till?
Sverige betalar ut cirka 43 miljarder kronor i bistånd varje år och har som riktlinje att 1 procent av BNI ska avsättas till bättre behövande i andra länder. Tidigare har en av de stora konflikterna om biståndet handlat om just enprocentmålet, men sedan Moderaterna anslöt sig till målet har frågan mer eller mindre punkterats. Vänsterpartiet försöker dock väcka liv i debatten igen då de föreslår ett 1-procentsgolv, "nu är det dags att gå vidare" skriver de i sitt svar till oss.
[ Se grafiken i större version ]
Men i det stora hela verkar partierna överens om grundförutsättningarna. Det som sticker ut i svaren till Dagen är att:
- S vill bygga välfärd med biståndet, samt stödja facklig organisering.
- MP vill få bort avräkningar och satsa på jämställdhet och Agenda 2030.
- V vill att hälften av biståndet ska gå till kvinnor och är kritiska till privatsektorbiståndet.
- KD vill kanalisera mer bistånd via civilsamhället.
- SD vill satsa på internationell flyktinghjälp i stället för flyktingmottagning i Sverige.
Georg Andrén är generalsekreterare på Diakonia, en kristen biståndsorganisation.
Läs mer: Så tycker partierna om biståndet
– Det spontana är att det finns en grundmurad samsyn när det gäller volym och huvudsaklig inriktning. Det bekräftas i de svar ni fått. Det som sticker ut är Sverigedemokraterna, säger han.
– Det man tydligt kan läsa in i deras svar är att de ser bistånd som ett sätt att slippa ta emot flyktingar i Sverige.
En syn man på Diakonia ogillar, och Georg Andrén säger att det bästa är att hjälpa människor där de är, oavsett om de kommit hit och sökt asyl eller om de är nödställda i ett flyktingläger på andra sidan jorden.
– Jag tror att det är för att de som sitter i regeringsställning tänker mycket på de här frågorna. När det gäller MP beror det nog på att det är de som ansvarar för genomförandet av den svenska biståndspolitiken.
Moderaternas svar var jämförelsevis kort och väldigt allmänt hållet. Liberalerna uteblev helt med svar.
– Men gemensamt för alla var att man ville att det civila samhället skulle spela en central roll, det är en genomgående trend i svaren, och längst går Kristdemokraterna som vill att civilsamhället tar en större andel av biståndet än i dag.
– Att döma av de här svaren så skulle jag säga att det är på marginalen. Men det beror på vilken roll SD har. Om de får inflytande i svensk biståndspolitik kommer vi att få se förändringar.
Förutom SD:s avvikande syn på bistånd är det svårt att dra upp några större konfliktlinjer inför årets val, vilket nästintill gör biståndet till en icke-fråga i svensk politik. Men det finns ett undantag, och det är en fråga som inget parti lyfter i sitt svar. Biståndet till Palestina.
Läs mer: ”Lyft in omvärlden i valrörelsen”
Här står blocken mot varandra, med en upprörd borgerlig opposition som anklagar regeringen för att sponsra terrorism mot Israel med hjälp av biståndet. Den rödgröna regeringen försvarar å andra sidan utbetalningarna till Palestina, och menar att det kanaliseras på rätt sätt, att det inte kan kopplas till de omtalade utbetalningarna till palestinska terroristers familjer.
– Om vi kommer att ha en fråga när biståndet diskuteras i valrörelsen så är det biståndet till Palestina, säger Georg Andrén.
Han har inget emot att det hettar till och blir debatt, bara så länge det är en sakbaserad diskussion. Helst skulle han vilja att det hettade till i flera frågor som har med bistånd att göra, och tycker själv att det borde gå att diskutera varför så mycket av det svenska biståndet går till FN:s olika program.
– Jag skulle önska ett tydligare fokus på fattigdomsbekämpning via det civila samhället med mer fokus på människorättsförsvarare och demokratiska institutioner.
– Jag menar att Sverige är exempel på att det går. Sverige står fast vid enprocentmålet, men framför allt står vi upp för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Där är Sverige ganska unika. Så ja, ett enskilt land kan sticka ut och gå före. Ett enskilt land kan också bromsa, som USA gör just nu med klimatfrågan då man dragit sig ur Parisavtalet.
