Att leva med psykisk ohälsa är en påfrestning, inte bara för den som är sjuk, utan också för de som står en nära.Men man får ställa krav, även på en partner som mår dåligt. Det menar Fixa kärlekens parterapeut Hanna Möllås.
Ensamhet, skam och hopplöshet. Det är några av de känslor som människor som lever med en person som är psykiskt sjuk, brukar uttrycka när de kommer till terapeut och sexolog Hanna Möllås. Ofta har man kämpat länge innan man söker hjälp.
– När man väl kommer är man ofta helt slut. Som partner till en person som lider av psykisk ohälsa, måste man ofta klara nästan allt själv. Partnern orkar kanske inte hämta barnen, inte umgås med andra och inte arbeta. I vissa fall vet man ju inte ens om ens partner kommer att orka leva. Det blir ett oerhört tungt lass att bära, menar Hanna.
Dessutom finns fortfarande en massa tabun kring detta med psykisk ohälsa. Som anhörig kan man känna sig osäker på vem man vågar berätta för, och hur mycket man kan berätta.
Visserligen har vi blivit bättre på att tala öppet om sådant som ångest och utbrändhet, menar Hanna Möllås. Men när det gäller de tyngre diagnoserna, så som psykoser eller maniskhet, är vi fortfarande väldigt rädda för att andra ska få veta.
Kanske är det ibland ännu svårare att vara öppen med den här typen av problem bland vännerna i kyrkan, menar Hanna.
– Trots att vi egentligen vet bättre, finns ändå den felaktiga uppfattningen kvar, att man ska vara glad om man är kristen. Men de svåra psykologiska diagnoserna är precis som andra sjukdomar. De kan drabba vem som helst.
Det första man måste göra som anhörig till en person som mår psykiskt dåligt är att sluta känna skam över att man tycker situationen är jobbig.
– Det är jobbigt att leva med en person som liksom är inne i sin egen ”bubbla”. Dels ska man bära allt praktiskt, dels ska man bära oron. Sedan får man inte heller den bekräftelse och kärlek som man själv egentligen behöver få ifrån sin partner.
Anhöriga till personer som mår psykiskt dåligt har ofta uppfattningen att de inte kan kräva något alls av sin partner. Det är fel, tycker Hanna Möllås.
– Jag är av den åsikten att man alltid kan kräva att ens partner söker hjälp. Annars signalerar man ju till den man lever med att den inte är värd att kämpas för. Att situationen alltid kommer att vara så här. Det är inte okej.
Sedan är det viktigt att man som anhörig ser till att skaffa sig forum där man själv får prata ut om sin situation.
– Det finns särskilda föreningar för anhöriga till dem som lever med psykisk ohälsa. Jag tror att man kan vara oerhört hjälpt av att ta kontakt med en sådan.
Hanna Möllås tror också att kyrkan och församlingar i många fall skulle kunna fungera ännu bättre som stöd för par där den ene mår dåligt.
– Om du känner en familj där någon av personerna mår dåligt, så kom ihåg att inte bara fråga hur det är med den personen. Fråga också hur de anhöriga mår. Psykisk ohälsa hos en person påverkar hela familjen.
