Elise Lindqvist: Den sommaren började jag känna lite grann att jag lever

Elise ”Ängeln” Lindqvists finaste sommarminne är från året hon kom till tro – 1994.

– Det var då jag började känna lite grann att det var sommar, att jag lever, säger hon.

När Dagen pratar med Elise sitter hon på sin nya veranda som hon drömt om i flera år. Den är fylld av färgstarka blommor som hon älskar att ha omkring sig, ända sedan sommaren 1994. Samma år hon kom till pingstkyrkans kurort Mösseberg, utanför Falköping, då, helt inne i sitt mörker.

Men det var också där hon för första gången kände Jesus ta henne i handen och leda henne fram till den man hon kallar för Pianisten och som i dag är hennes andliga förälder.

– Herren lade orden i min mun och bad mig säga till honom: Be för mig, och det gjorde han. Plötsligt drogs dimslöjan undan och då var det så otroligt fint.

Elise såg naturen på nytt – tittade på vitsippsbacken utanför behandlingshemmet och frågade förvånat personalen: ”Är det här jag har varit hela tiden?”

– Det var så vackert, säger hon.

Ett år senare var hon vad hon själv beskriver som rumsren. Hon åkte på resor och konferenser och hade börjat få vänner.

– Vänner finns ju inte i drogernas värld, så det var så fint att få det, säger hon.

Somrarna efter 1994 beskriver Elise som positiva. Numera bär hon smeknamnet ”Ängeln på Malmskillnadsgatan” där hon de senaste årtiondena ägnat sitt liv åt att hjälpa prostituerade.

Eftersom Elise älskar naturen och blommorna sedan den dagen hon blev frälst tycker hon mycket om sommaren och allt som kommer med den.

– Jag brukar sitta på min veranda och leka att jag är tjuren Ferdinand och bara lukta på blommorna. Jag sitter där med en kall dryck, blommor runt om mig och en markis att dra ned när solen bränner för mycket. Det tackar jag Gud för i dag, för Guds hjälp och goda vänner. Jag mår som en prins.

[ Läs alla artiklar i serien Mitt sommarminne - kristna svenskar berättar  ]